Jag har varit en riktig daredevil och levt farligt på sistone. Ständigt utmanat Ödet. Livin' la vida loca. On the edge.

I fredags firade jag midsommar med Kärleksintresset och tillhörande moder i Stockholm. Det var spännande. Jag och andras föräldrar brukar vara lite nervöst, men jag tror att jag klarade mig någorlunda bra trots att jag kände mig som en enda stor flyktbenägen stresshormon.

Först stod jag dumt med armarna hängande efter sidorna och kände mig lite lätt efterbliven medan Kärleksintresset och den tillhörande modern lagade mat. Det kändes inte bra.

Sedan tyckte Kärleksintresset att jag gärna fick hjälpa till om jag kände mig göralös. Han hade nämligen helt glömt bort det där med hur jag känner med att Laga Mat Inför Andra.

Så här känner jag med att Laga Mat Inför Andra: PANIK! DÖD OCH ELÄNDE! SYFILIS OCH GYNEKOLOGBESÖK! INGMAR BERGMAN-ÅNGEST! EEEK!

Men. Man vill ju göra ett gott intryck. Så man kvittrar glatt "ja givetvis, sätt mig i arbete bara!" till svar.

Jag fick göra sallad. Den kan ha smakat djup och svår ångest blandat med svett.

Förmodligen.

Sen gjorde Kärleksintresset och jag Gröna Lund osäkert. Det var planen i varje fall. Dock slutade det med att Kärleksintresset och Gröna Lund tillsammans gjorde mig osäker. De tio år som förflutit sedan jag senast satte min fot på ett nöjesfält hade gjort mig till en riktig chicken shit och alla attraktioner var potentiella dödsfällor som skulle sluta i trycksvärta på Aftonbladets löpsedlar dagen därpå.

Kärleksintresset tyckte att jag var en mes och åkte Fritt Fall två gånger själv. Jag stod på marken och ville kräkas av nervositet båda gångerna.

Sen vann vi inte på chokladhjulet.

Tags: Kärleksintresset, midsommar, gröna lund