Sju sanningar

För en tid sedan blev jag utmanat av Emelie i att berätta sju sanningar om mig själv. Jag har börjat många gånger men aldrig riktigt kommit mig för att slutföra sanningssägandet, men nu gör jag ett nytt försök.

Regler (som jag inte kommer följa, jag heller):
  1. Länka till den som har taggat dig.
  2. Berätta 7 personliga sanningar om dig själv.
  3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg.
  4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas bloggar så att de uppmärksammar att de blivit taggade.
Okej, here it goes:

  1. Jag är en obehagligt skicklig retoriker. En gång vann jag en argumentation där jag argumenterade för att homosexualitet är en sjukdom (vilket jag verkligen inte tror eller tycker, så sociologistuderande jag är), och jag gillar att ta den kontroversiella ståndpunkten i debatter, om inte annat för att det är intressant att undersöka hur "motståndarsidan" tänker. Jag antar att det inte är för intet som jag kallas för "Über" av mina klasskamrater...
  2. Jag har varit deprimerad och äter fortfarande antidepressiva mediciner.
  3. Jag pratar helt sinnessjukt mycket. Ibland kommer jag till och med på mig själv med att undra om jag för i helvete inte kan hålla käften nån jävla gång och låta någon annan komma till tals, och hur många gånger andra tänker det om mig vågar jag inte ens tänka på. Det skulle skada mitt ego något oerhört.
  4. Jag var mobbad hela grundskolan. Det brukar chocka de flesta nya människor jag träffar, någon som är så "social" och "söt" (andras ord, inte mina) kan tydligen inte bli mobbad.
  5. På grund av att jag var mobbad under grundskolan och egentligen inte hade några direkta vänner (med några få undantag) så känner jag mig fruktansvärt socialt handikappad ibland. Situationer som är helt naturliga för andra människor måste jag jobba aktivt med och överdriva för att verka "normal". Det är först nu i vuxen ålder som det börjar ge med sig och jag slipper fundera så mycket hur jag ska agera i varje situation.
  6. Jag har haft ätstörningar och det finns nästan ingenting som stör mig så mycket som smala människor som påstår att de är natuuuuuurligt smala, när jag själv vet varenda trick de använder sig av (medvetet eller omedvetet). Det kan piska upp ett sånt vitglödgat hat inom mig att jag bara vill skrika rakt ut.
  7. Något av det allra jobbigaste jag vet är att höra min egen röst inspelad. Jag äcklas verkligen av att höra mig själv, mår på riktigt fysiskt illa och vill bara försvinna upp i tomma intet. Däremot har jag absolut inga problem med att prata eller sjunga inför andra människor. Min teori är att det är lite grann som med saliv - det är inte äckligt när man har det i munnen, däremot är det sanslöst äckligt att spotta ut det i ett glas och sedan dricka det.
Eftersom den här utmaningen har cirkulerat jag vet inte hur länge bland bloggarna jag läser så lämnar jag det istället öppet för vem som helst att plocka med sig den till sin blogg. Men lämna gärna en länk för all del, det kan ju vara kul att läsa andras självutfläkande!

Tags: , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0