12 låtar

Mymlan har skapat en alldeles utmärkt utmaning som faktiskt känns intressant att besvara i denna utmaningsgeggamoja som är bloggvärlden. En utmaning som faktiskt säger någonting om den som bloggar, till skillnad från de flesta andra som brukar cirkulera. Jag citerar:

Gör en lista med tolv låtar som är viktiga för dig. Det behöver inte vara de tolv bästa, eller ens de tolv du lyssnar på mest, men det ska vara tolv låtar som säger något om din person eller ditt liv. Skriv gärna en motivering, någon rad om varje låt eller lite mer omfattande om hela listan. Sen skickar du vidare.

Okej, så här kommer min lista. Helt utifrån dagsform och utan direkt inbördes ordning, och verkligen inte gjord efter några credd- eller häftighetskriterier. Bara 12 låtar som spotant kommer upp.

Ett av mina absolut första minnen är från när jag är kanske 3-4 år och ligger och masar i soffan på Kragvägen och de vidar just den här videon på teve. Min pappa är nämligen också han ett stort musikfreak, så VH1 stod på för jämnan. Vad jag tyckte om låten då har jag inget minne av, men videon gjorde minst sagt intryck, och idag är det en av mina absoluta favoritlåtar. Dessutom har jag ett lite särskilt förhållande till just John Lennon - som är en av mina stora idoler, eftersom jag är född samma datum som han dog (dock inte samma år).

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Problemet med Simon & Garfunkel i allmänhet och Paul Simon i synnerhet när det gäller såna här listor av låtar är att Paul Simon har skrivit så oändligt många bra låtar som har betytt så otroligt för mig. Men den här låten måste med på grund av de helt fenomenala textraderna "'Kathy, I'm lost, I said though I knew she was sleeping/ I'm empty and aching and I don't know why/ Counting the cars on the New Jersey turnpike/ They've all come to look for America". Den där molande värken i kroppen som är så svår att sätta ord på, den där klumpen i halsen som inte är gråt men inte heller ett skrik, den där krypande känslan i skinnet. Känslan av att inte ha en aning om var man är på väg eller vad man ska göra av sig själv.

'

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Om "Ett UFO gör entré" och "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" är de svenska böcker som beskriver mobbning och utanförskap bäst, så är "Och jag grät mig till sömns efter alla dar" den musikaliska motsvarigheten. Annika Norlin är otrolig på det där med igenkänningsfaktorn. Och "Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid" måste vara världens mest trösterika ord till alla tonåriga tjejer som lever i villfarelsen om att tonårstiden ska vara rolig och spännande. Tonåren suger stjärt, there you have it. Men det kommer att bli bra, du kommer att bli vuxen och då kan du garva åt alla som peakade vid 15-16, för de blir aldrig mer intressanta än så.

(Klicka på rubriken för att se videon på YouTube, klicka HÄR för att lyssna på låten i Spotify)

Jag vet inte hur många gånger jag och Mia har dansat omkring och skriksjungit med i den här låten i hennes studentrum, vilkt gestikulerande med ena handen och hållande ett vinglas i den andra, men det är många gånger. Och förmodligen kommer det att bli fler, för det är nämligen den ultimata gestikulera vilt med ena handen och hålla ett vinglas i den andra-låten. Shake it like a polaroid picture, sugar!

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Det här är väldigt privat och svårt att förklara för någon utomstående. Det är så intimt och inpå huden nära att det gör ont att skriva, och den enda som kanske kan förstå den här låtens betydelse för mig är M. Den spelades i mitt livs mest psykiskt smärtsamma stund, när jag trodde att jag skulle tappa fotfästet totalt och bara störta ner i avgrunden.

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Inte för att jag är något stort Håkan-fan själv, dyrkandet av själva marken han står på överlåter jag till min kära Lizzie Dee (som för övrigt gärna får tipsa om ett bättre klipp av låten om hon har nåt på lager ;)), utan för att den representerar någonting som är otroligt viktigt just nu. Jag läser som bekant ett ganska psykiskt påfrestande program och det är guld värt att ha ett gäng fina underbara musikaliska och fikasugna människor att spela tillsammans med, och en av våra favoritlåtar att spela är för tillfället just "Uppsnärjd i det blå". Den är mördande att sjunga och spela tamburin på samtidigt, kan jag tala om!

(Klicka på rubriken för se videon på YouTube, klicka HÄR för att lyssna på låten i Spotify)

En av de första låtar som M skickade till mig i början av vårt förhållande. För mig är den att vara så head over heels-förälskad att man glömmer bort att äta och sova och säkert skulle glömma bort att andas om nu inte andningen sköttes av sig självt. Så förälskad som man förmodligen bara kan vara som nyss fyllda sjutton.

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

"You take two bodies and you twirl them into one/ their hearts and their bones/ oh they won't come undone". Som sagt, problemet med en sån här lista och Paul Simon är ju att karln har skrivit så många helt fantastiska låtar. Det här är till exempel den bästa beskrivningen av en trasig kärlekshistoria nånsin. Och förutom att han har lyckats åstadkomma det, så har snubben också skrivit "Train in the distance", "Congratulations", "The Dangling Conversation", "Slip Slidin' Away" och "Darling Lorraine". Bland annat.

Inte på långa vägar den bästa Beatleslåten, men mitt absolut starkaste konsertminne. Paul McCartney 2003. Jag och Anna i ett nersläckt Globen (jag har hört att det ska ha varit några andra där också, men det var jag inte i stånd att lägga märke till) och the man, the myth, the legend himself. Gåshud.

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Där gick jag en kall höstdag 2006, på min dagliga promenad runt Årsta och Salabacke, med min MP3-spelar nyligt påfylld med Rolling Stone Magazines topp 500 bästa låtar genom tiderna. Och så plötsligt uppenbarar sig Thom Yorke och grabbarna i mina öron och världen blev aldrig riktigt densamma igen. (Nu är jag inte så borta att jag aldrig har hört Radiohead innan dess, jag visste att det var ett bra band, men det här var helt klart hur själva kärlekshistorian började för min del. Så det så.)

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Den här listan är inte fulltständig om jag inte tar upp min fetisch för åttiotalspop, helt enkelt. Det här är en låt som har hängt med från när jag var liten - då sjöng jag den framför teven, numera sjunger jag den alldeles för ofta på karaoke på Etage som en sista anhalt innan fyllekäk på Max och hemgång. Good times, good times! (Och erkänn, den är ganska catchy!)

(Klicka på rubriken för att lyssna på låten i Spotify)

Helt enkelt en av de bästa jävla låtarna som nånsin har skrivits, ursäkta min franska. Så är det bara!

Vilka tolv låtar skulle du välja och varför? Berätta!

Tags: musik, mymlan, 12 låtar, utmaning, youtube

Vilken fantastisk lista :) jag skulle med vilja göra en men jag vet inte om jag har ork till det.. eller tid.. så mycket jag borde göra & fixa :S



Fint att du fått ta till dig Håkan också. blir ledsen över att vi aldrig fick se honom i oktober o att jag inte kommer ha chansen att åka till uppsala i februari. Får bara hoppas att det kommer en ny chans när vi kan se honom ihop (fast o andra sidan kanske jag skrämmer iväg dig då? :P)

Lisa: Jag tycker absolut att du ska göra en! Det tog sin lilla tid, men det är värt det. Och dessutom vill jag läsa!



Håkan has grown on me, helt klart! Särskilt sen vi började spela några av hans låtar med bandet och jag var tvungen att faktiskt sätt mig ner och lyssna...



och du är ungefär lika läskig som en kaninunge. Det vill säga inte alls.